Jag gjorde ett skolprojekt för inte så längesedan där jag skulle göra en studie om ensamkommande flyktingbarn. Jag fick ett tips om att det finns ett behandlingshem för ensamkommande i Norrköping, så jag ville bara sätta mig ner och reflektera kring den tiden jag befann mig där. Till och börja med vill jag prata om den otroliga respekt jag har för personalen som arbetar på Behandlingshemmet Skeppet, vilka fantastiska och underbara människor. De tar verkligen hand om samtliga och skapar en enormt trivsam miljö, man ser vekrligen tydligt på den ensamkommande att de också trivs, farorna och kylan som det fått stå ut med under de senaste åren kan förhoppningsvis äntligen börjas glömmas och faktiskt börja koncentrera sig på att få en normal och hälsosam uppväxt tillsammans med sina nya vänner.